Skjutfältet öppet.

  Var ute med syrran på skjutfältet i går eftermiddag. Det gäller ju att passa på nu när det är öppet. Blev en hel del stopp för olika blommor som växer därute. Mycket slagning i den flora jag har liggande i bilen och syrran hade full fart på mobilens appar. Här är ett litet axplock, klicka på bilderna för att få dom större.

Cikoria, Vägvårda eller Kalreis som mormor kallade dom.

Fanns i två varianter, dels normalfärgad dels vit och som var mycket ljusare hel och hållen.

Ett riktigt fint exemplar av Jordtistel, tistlar och kaktusar som sticks är ju mina favoriter.

Så varför inte ta en till, Spåtistel den här gången, nästan lika fina är

ju vinterståndarna som ännu står kvar. Men den här är årets.

Vädd, troligen ängs-. Dom här har sällskap av en utblommad Fibbla av

något slag.

Väddklint fanns det gott om över hela fältet, här syns några av alla.

Den här är jag inte riktigt säker på, men jag kan inte få det till annat

än en Spåtistel som är på gång att spricka ut. Syntes bättre rakt uppifrån.

  Sen hade vi de vanliga tveksamheterna, Hundkex, Vildmorot, Palsternacka eller Kvanne med mera. 

Efter att ha kommit hem och slagit i floror och den virtuella floran så kom vi överens, telefonledes, om att vi hade sett en Spenört. Och den vi kallade för Kvanne och som var gott om överallt fick vi fram, när klockan en bra bit över tio, att det kunde vara Vildpersilja. Jag lade visserligen in mitt veto så det blir väl flera turer dit ut.

  Vi hade skaplig tur med vädret och det värsta regnet kom inte förrän vi var på väg hemåt och när jag skulle släppa av syrran så fick vi vänta i nästan tio minuter innan hon kunde komma in något sån är torrskodd.

Måste lägga in den här bilden också med solglitter över havet men tung regnmoln på gång.