Juli

Juli
Nicktistlar

tisdag 23 juli 2019

Snart Juli slut också.....

... och det verkar bara gå fortare och fortare. Har ännu inte fått min balkong inglasad men det verkar som mina taggiga kompisar trivs ändå.

  Har varit i väg på en del golf men det har inte gått något vidare faktiskt. Men jag får väl vara glad att jag till och med orkade med tjugosju hål förra måndagen. Vi spelade Herrdag, först nio hål på Ljugarn därefter lunch och transport till När för ytterligare arton hål med efterföljande middag med prisutdelning.
  Var visserligen ganska mör på tisdagen men spelade arton hål i torsdags på När. Och i går var det familje- fejd på Slite. Kom på delad sista plats och resultaten blir faktiskt bättre för var gång.

  Här i det nya boendet har jag hållit på en hel del med att hjälpa till med uppackning och montering av nya möbler. En del inne men många stolar, soffor och bord för att vi ska kunna sitta ute när det är finväder. Det har blivit så att det är en rätt fast grupp på uppemot nästan tjugo stycken som hänger på de olika aktivitet-erna som våra värdinnor bjuder på. I dag var det gemensam lunch i samlingslokalen med efterföljande fika i våra nya utemöbler. I går kväll var vi sju stycken som spelade brus, och i morgon är det sittgympa. Var och en deltar efter lust och bästa förmåga i det som bjuds. Jag knallar för det mesta ner när jag vet att, nu är det nog dags för fikastunden. Och i morgon ska jag ner åtminstone till fikat, ett årsdag"barn" skulle ställa in en tårta i kylen innan han drog för eget firande.

lördag 6 juli 2019

Skjutfältet öppet.

  Var ute med syrran på skjutfältet i går eftermiddag. Det gäller ju att passa på nu när det är öppet. Blev en hel del stopp för olika blommor som växer därute. Mycket slagning i den flora jag har liggande i bilen och syrran hade full fart på mobilens appar. Här är ett litet axplock, klicka på bilderna för att få dom större.

Cikoria, Vägvårda eller Kalreis som mormor kallade dom.
Fanns i två varianter, dels normalfärgad dels vit och som var mycket ljusare hel och hållen.


Ett riktigt fint exemplar av Jordtistel, tistlar och kaktusar som sticks är ju mina favoriter.



Så varför inte ta en till, Spåtistel den här gången, nästan lika fina är
ju vinterståndarna som ännu står kvar. Men den här är årets.


Vädd, troligen ängs-. Dom här har sällskap av en utblommad Fibbla av
något slag.


Väddklint fanns det gott om över hela fältet, här syns några av alla.


Den här är jag inte riktigt säker på, men jag kan inte få det till annat
än en Spåtistel som är på gång att spricka ut. Syntes bättre rakt uppifrån.

  Sen hade vi de vanliga tveksamheterna, Hundkex, Vildmorot, Palsternacka eller Kvanne med mera. 
Efter att ha kommit hem och slagit i floror och den virtuella floran så kom vi överens, telefonledes, om att vi hade sett en Spenört. Och den vi kallade för Kvanne och som var gott om överallt fick vi fram, när klockan en bra bit över tio, att det kunde vara Vildpersilja. Jag lade visserligen in mitt veto så det blir väl flera turer dit ut.

  Vi hade skaplig tur med vädret och det värsta regnet kom inte förrän vi var på väg hemåt och när jag skulle släppa av syrran så fick vi vänta i nästan tio minuter innan hon kunde komma in något sån är torrskodd.


Måste lägga in den här bilden också med solglitter över havet men tung regnmoln på gång.


onsdag 3 juli 2019

  Inne i Juli blir det några rader igen, tycker jag ska byta bilderna så åtminstone dom håller sig aktuella.
Var ute och for på nordöstra delen med kusin och syster den första dagen den här månaden. Slitevägen österut och i Slite ner Strandvägen, Lotsbacken, hamnen. Vidare förbi Cementa till Lännahamnen.
Vidare norrut och ner till Barläst med ordentlig blåst. Skäggdoppingarna hade fått ut ett antal ungar trots att de häckar nästan inne vid bryggan.
Fanns lite lä att ta en kaffepaus.....men mackorna var kvar hemma i kylskåpet. Nästa Asundens raukfält dit även kusin Anita kunde ta sig med några korta vilopauser för att vila knäna.
Gott om sten att sitta på.

...och backe ner i Tulkörten.

  Sen gick färden vidare på enkla hjulspår där vi till slut hamnade vid Hideviken och Hide kulturbrott.
Upp över berget och genom Saigs naturreservat tills vi så småningom kom fram till S:t Olofsholm. Vi gick upp till ladan och kvarnen men sen började det kurra i magarna. Så nästa anhalt blev Valleviken där vi intog lunch av varierande val men alla tre valen var jättegoda. Hemfärden gick vidare på något större vägar och snart var vi framme vid Rute kyrka. Ingen av oss hade varit inne i den så vi klev ur bilen, men tji, den var låst så det får väl bli en annan gång.

  Nu ställde vi färden hemåt men en glass hade ju suttit bra. Stopp i Tingstäde där jag och systern fick glassbegäret stillat men kusin Anita blev utan. Fanns ingen glass för en gluten- och laktosallergiker, dåligt.
Blev sen raka spåret hem och lämna av damerna och jag hem för att ladda till det numera vanliga Brusspelet på måndagar.