Fortsatt rapportering.

  Det blev fredag och hällregn men det går ju inte att sitta inne och glo ut. Ett paraply på tre var ju inte mycket men hotellet var garderat, vi lånade två. Ut på staden letande efter the Old Town men vi hittade bara marknaden efter ett tag. Fanns en hel del att titta på, det fanns åtminstone en som bara lyste. Blommor, färska fina grönsaker och frukt av varierande slag dock inte så mycket charkuterier.

 
  Vi hittade dock en länga där det fanns en hel del i köttväg. I huset bredvid fanns små kafeer där man kunde få både mat och ett glas vin. Vi gjorde gubbarna sällskap på ett ställe för att få i oss lite lunch. Så småningom kom sonen i från sina två tentor som han var tvungen att göra på morgonen. Visserligen klädd i regnrock med kapuschong, men nedanför regnrocken var han dyngsur mer eller mindre. Men efter en stund på ett annat kafe så hade han snart torkat och fått upp värmen.

  Vi gick hemåt mot hotellet för en stunds återhämtning innan det var dags för att gå ut igen för att leta efter ett ställe att äta middag. Det var inte det lättaste, hela stan var på benen verkade det som och alla ställen hade fullt. Till slut hittade vi dock ett där vi kunde tränga ihop oss vid ett bord egentligen avsett för tre. Vi blev mätta och belåtna i alla fall och gav oss snart ut på på vår vandring längs floden. Lustigt och se att folk satt utanför ställena under parasoll med regnet smattrande.  Och det blev kväll den andra dagen.

  Lördagen hade vi avsatt för att gå upp till slottet, ett måste att besöka när man är i Ljubljana. Tyvärr räckte min mobil inte till för att ta bilder på det på kvällen. Det var upplyst hela natten med växlande blått och lila lampor.

  Fick nöja mig med bilder i dagsljus, här ligger det där upp på kullen. Tyvärr har dom satt dit ett klocktorn som jag tyckte inte passade in alls. Nåja vi frågade på hotellet var hittar vi närmaste uppgång. Runt hörnet visade det sig, sjuttiofem meter bort från entrén började stigningen. Det var då det slog mig, vi bor ju mitt i the Old Town. Vi knallade på uppåt, uppåt och uppåt. Vi fick ju naturligtvis kolla på den fina utsikten med jämna mellanrum.

Disig vy ut över staden med en icke identifierad kyrka en bit bort.

Och den här är ner över the Triplebridge och torget bortanför med julgran. 

Den rosa byggnaden delvis skymd av trädet är Franciskanernas kyrka.

Till slut var vi dock uppe och kunde bese både borggård, kapell och fängelsehålorna samt utsikten ner över marknadstorget.

Borggården med det knallvita klocktornet.

Takmålningar i kapellet

  Och här det utsikt mot salutorget med grönsakshandeln under de vita presenningarna och kläder i de mörkare till höger. Det avlånga huset är saluhallen med kaféerna. När vi kom ner så upptäckte vi också huset bakom trädet till vänster, med det blå och svarta taket. Där låg ju den riktiga saluhallen med fisk och charkuterier i massor. När vi kom upp så upptäckte vi att det gick att köra bil hela vägen upp till slottet och en linbana gick det även att utnyttja. Men vi gick även nerför och hamnade i den här gränden där gammalt mötte nytt. 

Gamla hus möter nästan sprillans ny Fiat.

Mor och son står och undrar, var tog han vägen ?

Men de har ju en affär för vintages bakom ryggen som även sålde vinyl !

  Och när vi kom ner till torget så upptäckte vi som sagt den stora saluhallen och vi gick runt ett bra tag och tittade. Sen hittade vi en bra fiskrestaurang för lunch och för kvällens middag hade vi visa av föregående kväll bokat bord. Och snabbt hade dagarna gått så tidig söndag förmiddag när vi hade fått frukost och packat det sista så stod taxin och väntade på oss. Ju närmare vi kom flygplatsen, tätare blev dimman och frosten låg tjock på åkrarna. Brydde dock inte vår chaufför så mycket, han körde som han stulit bilen. Naturligtvis blev flyget försenat med nästan en timme. Men när vi väl kommit in i planet, blivit avisade och kom upp ett hundratal meter så sken solen. Första gången som vi såg solen på hela tiden. Och jag hade fönsterplats.

Klicka på bilderna.