Ljubljana i Slovenien.

  Har varit på resande fot sen i torsdag tidig morgon. Doteras äldsta pluggar tillfälligt i Ljubljana, han reste dit i september och ska vara kvar till mitten februari utan att komma hem över julen. Hon och hennes man skulle åka ner och hälsa på och frågade om jag skulle hänga på. Efter en stunds tvekan så tyckte jag att, varför inte, dit kommer jag väl aldrig annars.

  Så torsdag morgon var vi ute vid första flyget, SAS, till Arlanda, sen vidare med KLM till Shiphol i Amsterdam där vi fick byta till Transavia som vi flög sista biten med. När vi väl kom av och ut så stod en man där som körde den förbeställda taxin in till hotellet. Nedan syn av utfarten från flygplatsen.

  Var ju tvungen att föreviga den första gången jag stod på Slovensk mark. Vädret var precis likadant där som här hemma, regn och några plusgrader bara. Helgen innan hade det kommit cirka två decimeter snö men det hade som tur var töat bort.

  Efter en tjugo minuter var vi inne vid hotellet, synd nog så tog jag ingen bild av det. En fyravåningskåk, inklämd mellan övriga kåkar, med två fönster ut mot gatan, tre rum på våning ett och två men på tredje våningen fanns det fyra. Och i rum trehundrafyra skulle vi bo, en dörr med en fortsättning på trappan bakom. Trappan gick upp till ett rum med snedtak och takfönster både bakåt och framåt. Även ett takfönster på toaletten som bara hade en skjutdörr utan lås. Ett familjerum för mor, far och två barn tydligen, ni kanske kommer på vem som skulle ha barnsäng. Jag vände på steken och sov med huvudet utåt för att inte bli allt för kutryggig.

  Klockan hade vi nära till hands och var ett trevligt inslag, slog varje kvart men som tur var ringde den bara ordentligt klockan åtta varje morgon. Mina två reskamrater hade en dubbelsäng med en liten trappa för att komma upp. Pittoreskt kan man verkligen säga, hissen kunde ha gått snabbare och jag kom aldrig riktigt underfund med hur den fungerade. Den gick konstigt nog upp fyra våningar när trappan bara behövde tre.
Rent och snyggt och en himla trevlig personal som servade oss i den lilla frukostmatsalen som blev full första morgonen. Det sista unga paret som kom ner fick sitta ute vid bordet i receptionen. Var väl inte så många stjärnor på hotellet, men som sagt väldigt familjärt och trevligt. Och inte kostade det skjortan heller.

  Den förlorade sonen kom till hotellet första kvällen och vi gick ut för att hitta restaurangen som killen i receptionen rekommenderade. Låg helt nära hotellet så vi hade redan sen eftermiddag kollat in stället. Nu gick vi dit och fick oss lite till livs, men jag var inte riktigt förtjust i det som var till köttbiten, potatismos inrullat i vitt bröd, minns inte namnet men det var en typisk slovensk specialitet.

  Mätta och belåtna tog vi julmarknaden i besittning, det var stånd vid stånd på båda sidorna om Ljublanijsk river, en flod som rinner genom staden cirka femtio meter bred. Har dock aldrig sett så mycket belysning av alla möjliga slag. Det var inget likformat här inte.

 Julgranar av det här slaget var det väl åtminstone tre stycken på olika torg och platser. Eller som nedan, de hade hängt upp de här lysande fyrkanterna tvärs över floden.

   Och en  gata nära hotellet hade de klätt in i noter. Mycket folk som var ute och strövade på kvällen med julmusik längs med stånden. På ett torg stod en dragspelsorkester och spelade och sjöng medryckande musik, några ur publiken dansade för fullt så att de fick slänga av sig jackorna. För det var definitivt ingen värme, mössan och fingervantarna var tur att jag packade med. Eftersom vi varit i gång länge så gjorde vi dock tidigt afton, men mer kommer. Klicka på bilderna.