Oktober

Oktober
Näva(midsommarblomster), Brudbröd och Solvända och kalksten

måndag 27 november 2017

Vatten, och åter vatten.

Började tidigt i morse med att använda vatten, gick ner stax efter sju för att tvätta. Kändes riktigt bra att ta sig ner för de fyrtiosex trappstegen trots att jag gick så gott som direkt från sängen. Vet inte om det är den nya medicinen som gör nytta eller det är mina promenader två dar i rad. Efter en tre, fyra besök i källaren var tvätten klar, torr och upphämtad.
Efter en tidig lunch fick jag för mig att ta en tripp med bilen, länge sen jag var uppe vid Lummelundsbruk. Blev som vanligt att jag körde så nära havet som möjligt, från lasarettet till Snäck. Sen en bit på stora vägen förrän jag kom fram till Själsö, ner och strandvägen till Krusmyntagården där jag måste upp igen och någon kilometer innan jag kom fram. Gott om vatten var det i ån, nästan så att mina kängor inte räckte till på några ställen.
Här forsar vattnet fram nedanför det stora kvarnhjulet, det som de gör reklam att det är norra europas största. Det är kvarnbyggnaden som skymtar till höger. Fortsatte ner längs ån och det är där det går in en liten sidoå och den var inte så liten i dag. Var tvungen att vada över den två gånger och sista vadet var nära fotblöta. Mycket blött var det även på stigarna längs med ån, den lilla körvägen norr om ån såg nästan ut som en liten bäck. Dåligt med fågel var det, ett tiotal änder i stora dammen och domherrar, talgoxar, nån koltrast och två stenknäck på norrsidan. Kom fram till den ursprungliga grottmynningen och då fick jag se den, strömstaren.

Den satt där utanför grottan, dök ner efter husmaskar som den tycker är smaskens och var inte särskilt rädd för mig. Sen flög den in i själva grottmynningen och där sitter den på bilden här ovan, den vita pricken nästan mitt i bilden. Det är såna här tillfällen jag drömmer om en bättre kamera än mobilen. Men klicka på bilden så blir han, eller är det en hona, större.

Kom så småningom runt själva den stora byggnaden och gick ner till kvarnhuset där man kan komma ut och stå nästan under fallet. Längst upp ser man vägbron där vattnet går under när det kommer ut från berget och grottmynningen.
När jag kom ner till bilen träffade jag på en dam som precis parkerade, hon frågade om jag sett nåt och blev glad när jag talade om att det var en strömstare vid grottan. Det var den hon kommit dit för, så hon drog iväg med sin kamera med ett objektiv som man kan bli grön av avund på.
Fortsatte norrut och kom så småningom, på mycket leriga vägar fram till Skäggs. Jag använder mig av åkervägar som det när man kommer från norr visserligen står en skylt som man med mycket god vilja kan uttyda att det står, eller har stått ej obehörig trafik. När man däremot kommer söderifrån så kan man inte missa skyltningen. Nu har jag visserligen en gång fått muntligt tillstånd av en arrendator att köra där, bara du inte ställer bilen så man blir hindrad. Vet inte om det gäller ännu för han har sålt sin gård men jag kan ju alltid spela helt oviss om det, och som bondson vet man ju var man inte kan ställa bilen och gå ifrån.

Nu är tvätten struken och inlagd, -hängd. Mat i magen har jag fått och Rapport såg jag åtminstone en del av.
Man blir ju tämligen trött av frisk luft. 

2 kommentarer:

  1. Vatten är fascinerande och vid Lummelundsbruk är det väldigt vackert.
    Här får jag nöja mig med Robbjensån och laxtrappan vid Värsände.
    Ha en fin tisdag!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
  2. Såg inte en fisk i ån, men det var ganska grumligt vatten så
    dom bör väl vara där. Och jo, vatten har alltid sin dragningskraft.
    Kram, Anders

    SvaraRadera