Kändes lite konstigt i dag ändå, nu var det sista dagen som vi hade kvar vårt barndomshem. Vi var ute i dag, syrran och jag, för att ta hem det absolut sista prylarna och för att lämna över nycklarna. Nu blev det inte riktigt så i alla fall. Jag fick ett telefonsamtal från nya ägaren att han hade blivit dålig och kunde inte komma i dag som vi överenskommit om.
Vi får ta det vid ett senare tillfälle i veckan med överlämnande, nu kunde vi plocka i hop resten av städmaterial och annat som var kvar i lugn och ro.
Jag tog lite av en nostalgitripp ute på gården och samtliga rum med mobilkameran när vi lastat färdigt i den gamla volvon jag lånat för tillfället.
Storebror och hans fru var förbi också en sista gång, de hade varit uppe på kyrkogården och satt blommor på gravarna innan de skulle i väg och hälsa på hans en gammal klasskamrat och granne. Vi tog en sväng upp till gravarna också.
I morgon är det ett år sen vår bror gick bort och jag lyckades i min föresats att ha gården såld inom ett år efter han försvann. Nu återstår en del med fördelning och reavinstbeskattning med mera, med mera. Men nu kan jag kanske inte behöva ha alla tankar i huvudet längre, hur gör vi där, vem tar hand om det och så vidare.
Jag bara säger det att det var första och sista gången jag är inblandad i försäljningen av en jordbruksfastighet, med alla dessa papper hit och dit. Vågar inte tänka på hur många timmar jag lagt ner och hur många nätter jag vaknat och och inte kunnat somna om utan bara snurrat och tänkt, snurrat och tänkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar