Farvältagande i olika versioner.

Torsdagseftermiddag var vi ett drygt tiotal i sånggruppen PRO och sjöng på begravning. Det var en gammal hedersman som varit med i Visbyföreningen och även varit dess ordförande som hade somnat in i en ansenlig ålder. Jag förvånas många gånger när man bevistar de händelserna och när jag bara har känt personen helt ytligt. Så hör man när familj och vänner talar om honom och man grips av hur mycket som har hänt och ägt rum i den personens liv.
Jag kände samma sak när vi i Öronfröjd, för några år sen tog farväl av en av våra sångare och som jag bara känt som en trevlig och glad prick i kören. Man bara sitter där och förundras hur mycket de varit med om och vad de uträttat. Frid över dem.

I fredagskväll blev det ett annat sorts gravöl. Nu har det slutgiltiga beslutet tagits att lägga ner Telia IdrottsFörening, TIF, i Visby. Det var på väg för ett antal år sen efter att vi hade haft sextioårsjubel.
Men då fick vi en ganska stor gratifikation av förbundet, som skulle gå till fortbildning för styrelsen. Eftersom jag satt med där som ordförande så kom jag i åtnjutande av dessa pengar när vi, ordförande, kassör och sekreterare åkte på en studieresa. Vi förkovrade oss i diskussioner och relationer i en bil och på diverse inkvarteringar. Dessutom kombinerade vi det med att förbättra oss i golfspelets ädla konst.
Efter ytterligare några år var det dags igen för beslut om nedläggning, vi kom så långt att första mötet avklarades där enhälligt beslut togs. Vid nästa så hade några stycken börjat ångra sig så då beslöts att driva föreningen vidare. Eftersom jag då skulle gå hem med avtalspension så avgick jag ur styrelsen, men blev kvar som hedersmedlem i föreningen.
Och i år var det dags igen, vid årsmötet beslöts om nedläggning och vid det extra årsmötet i höst konfirmerades beslutet. Vid årskiftet är det finito. Alla föreningens tillgångar ska enligt stadgarna tillfalla TIF-förbundet, men en avslutningsmiddag eller liknande för föreningens medlemmar får
anordnas. Så i går kväll var jag med tio andra medlemmar på restaurang och åt och drack gravöl för den drygt sextioåttåriga föreningen som går i graven. Vi hade en riktigt trevlig stund utan varken gråt eller tandagnisslan. Inga tal hölls heller, men jag som tidigare satt mig in i dess historia meddelade att jag och föreningen var så gott som på dagen årsbarn. De andra tyckte det var bra att jag skulle överleva föreningen och en skål höjdes.
Tillsammans med en annan styrelsemedlem ägnade jag många vinterkvällar för c:a tio år sen med att gå igenom alla pärmar och andra handlingar och till slut banta ner till tretton arkivboxar. De finns numera förvarade på landsarkivet och resten ska väl lämnas ner dit också så småningom. Kan ju
vara bra att för framtida forskare lämna ett litet spår efter oss.