Måndagströtter.

  Trots skapligt  med sömn var jag fortfarande trött i morse när jag kom ur sängen. Ställde in en träff under eftermiddagen som jag tänkte att den orkar jag bara inte gå till. Tog så småningom tag i mig själv och åkte upp till kolonin. Kände att om jag skulle få den tidiga potatisen i jorden i tid så skulle det ske i dag. Så nu har jag tjugofyra stycken "pärar" som är satta och till midsommar ska det väl kunna bli någon liten i alla fall till den lille. Kompletterade även den sista raden med gul lök så nu får resten komma efterhand. De har släppt på vattnet så jag vattnade den nysatta löken och rädisorna, gäller ju att passa på innan det blir bevattningsförbud. Sen tänkte jag att jorden tar ju emot det utlovade regnet bättre om jorden redan är fuktig. Rev mig på björnbärsbusken när jag passade på att tukta den, så blodet rann när syrran kom gående och skulle rensa ogräs. Det växer ju allaredan så det gäller att vara med och hålla snyggt. Hon hade rygga med sig med förfriskning så hon skulle vara kvar till det började regna sa hon. Jag skulle åka och handla men mötte min gamla jobbarkompis som kom för att få ner potatis i jorden på den lott han har en bit i från vår. Jag skänkte de fem tidiga potatisarna och sättlöken jag hade kvar till honom. Risken hade ju varit att de blivit liggande i lådan. Nu kommer de till användning direkt, han tackade glatt och tog emot.

  Handlade och tog med en färdig lunchlåda hem och blev sittande framför datan efter jag fått i mig den. Och naturligtvis slumrar jag till där, vaknar upp och känner för att gå in och krypa ner under pläden i soffan. Men storgäspande tar jag mig själv i kragen och åker i väg till Måndagsklubben. Tydligen fler än jag som varit trötta för det var ganska glest bland borden. Sista Måndagsklubben för säsongen och Kenna Jacobsson var inbjden som gäst. Han spelade och sjöng fyra Taubelåtar och tog även på begäran som extralåt Så skimrande var aldrig havet även den Taube. Gösta Lyttkens blev uppkallad till ett avslutande jam. En fin eftermiddag trots allt, men hade jag inte haft bilen stående ute så vet i fasen om jag inte blivit hemma. Nu hade jag det i mig att du är ändå tvungen att gå ut och köra in bilen.