Sommartid.

Tidig uppgång i morse, söndag, vi i Öronfröjd skulle ju medverka i gudstjänsten i vår övningslokal. Det är sagt så att vi ska ställa upp en gång per termin. Och i dag av alla dar var det naturligtvis dags, halv tio skulle vi vara där för uppsjungning. Sista ? framförandet med Karin var det också och kändes otroligt kraxigt när vi sjöng igenom sångerna. Jag har ju problem med min örontrumpet på högra örat, där som jag ännu har kvar ganska höga toner. Men när trumpeten blir tät blir jag så gott som döv på örat. Naturligtvis var det så i morse, nässpray och försöka jämna ut trycket men icke. Men i en paus i uppsjungningen släppte det något.

När vi sen framförde våra låtar vid tre tillfällen, början, mitt i och som slutkläm så gick det faktiskt riktigt bra både för mig och för hela kören. Två sånger vid varje tillfälle och när vi sjöng den sista så hade nog vi tenorer släppt en hel del av koncentrationen för då var det lite stämdelning igen. Men så länge vi kommer in på någon av de andra stämmorna så märks det inte så mycket. Vi fick bra bifall och fikat efter satt bra.

Kom hem och tänkte att det är så bra väder så jag kan inte sätta mig inne resten av dagen. Färden gick söderut och hade tur att komma ner till "Langsteitu" på Ekstakusten när Skärpiplärkorna hade kommit. De brukar rasta och äta upp sig där några dagar varje vår innan de så småningom drar sig ut på Karlsöarna och häckar.
Vände näsan norrut och åkte införbi där systerdottern och hennes sambo bygger hus. Ingen där såg det ut som men när jag gått runt huset ett varv så kom dom. Det blev rundvisning i huset där en del golv börjar bli klara, köksutrustning börjar komma på plats och en del spackling är gjord. Men i dag skulle de bara ut och fixa till nåt litet, annars hade de tänkt sig en promenad ner till Gannarveviken. Jag hängde naturligtvis på, de provade en ny väg ner som var på gränsen till att bli lite blöt men vi klarade det.
Sen gick vi längs stranden tills vi kom fram till den väg som går upp direkt till deras tomt. När vi stod på stranden och kollade in fåglar så skulle vi jämföra kikare så vi bytte och hade oss. När vi gått igenom grinden och vi skulle titta på nåt så var mina glasögon borta. Jag hade satt upp dom i pannan över skärmen på kepsen men där satt dom inte. Kändes bekant på nåt vis. Vi gick tillbaka de hundra meterna till vi kom fram där vi stått och bytt kikare. Där låg glasögona så fint i gräset. Förra gången jag var ute för samma sak var uppe i närheten av Kebnekajse, men då fick jag springa tillbaka en och en halv kilometer.

När vi kom upp till huset satte vi oss i solen och tänk att de hade så mycket kaffe med sig så det räckte till mig med. I bland har man tur och kan snika åt sig förtäring. Men sen lät jag dom få hålla på med sitt som de skulle göra och körde hemåt för att få lite mat i magen också. Man kan ju inte bara leva på frukost, kyrkkaffe, två clementiner och kaffe och en macka. Hann dock se två Bläsgäss och en Rödbena i Västergarn.
Och i Mästarnas mästare tog till slut åldern ut sin rätt, Posa blev den siste som fick lämna den här gruppen.