Storebror ville spela golf i dag och då fick man väl hänga med. Passar utmärkt sa jag när han kom med förslaget i går kväll. Då kanske jag äntligen kommer iväg för att lyssna efter Orrar uppe vid Torsburgen. Orren är bland de fåglar som jag saknar obsar på, den finns sparsamt på ön och lättast är ju nu på våren att få koll på den. Trots att jag varit i väg ett antal morgnar förut om åren och lyssnat har jag aldrig lyckats fått span på den.
Likadant är det med Rödhalsad gås och Härfågel, de syns i ett litet antal av respektive art, här på ön varje år. Jag vet inte hur många flockar med Vitkindade som jag spanat igenom, men icke. Härfågel har jag ett svagt minne av att jag såg som ung men kommer inte i håg var och när så jag räknar den som oskådad.
Kom i väg i morse och ut vid Torsburgen, stod där som ett fån och lyssnade. Taltrast, Rödvingetrast, Koltrast och Björktrast sjöng var och en med sin pipa. Lärkor, sång-, trädpip-, ängspip- och träd- sjöng de med. Tranor, Kråkor, Gärdsmygar, Enkelbeckasiner och Storspovar stämde in. Men, inte en enda Orrjäkel. På väg därifrån mötte jag en annan skådare som ev. trodde sig ha hört nåt misstänkt likt orre men definitivt inte säker. Tänkte, att jag får säkert se rapport om att han fått hört Orre efter jag åkt därifrån, men han gick tydligen bom också.
Fortsatte ut på När och fick i mig en balja kaffe som Britt fixade. Snart kom även brodern och vi gick en trevlig runda. Vi var båda nöjda med resultaten, tror jag, även om det kom en och annan ed osande. Ett stilla duggregn gjorde inget, inget som vätte, ingen blåst och sju grader varmt. Kan det bli bättre, jo, det kan det ju, men inte så här års.
Tog en sväng ut på Holmen efter, Rödhakar en masse och en Pilgrimsfalk som kom inglidande söder i från och slog sig ner ute på Kroken blev resultatet. Sen hem och i väg på Måndagsklubben för att få sig lite kultur också. En fin morgon i skogen trots avsaknad av orrar blev till en fortsatt fin dag.
Helt i smak med vad min äldsta syster skulle ha gillat. Hon skulle ha fyllt 83 år i dag men hon kom bara knappt halvvägs, hon dog endast 49 år gammal.
Tänker på dig Anette.
Jag visste inte ens att det finns orrar på Gotland, så nu lärde jag mig något nytt igen. Härfågel har jag sett en gång. Vi hade en i trädgården när vi bodde i Vallekvior. Det måste ha varit någon gång på 50-talet och det ansågs så unikt att pappa ringde till tidningen och berättade det, så det blev en liten notis.
SvaraRaderaHa en fin fortsättning på veckan!
Kram, Ingrid
Jo, det finns faktiskt orrar på ön men de är svårupptäckta. Torsburgen och Hjortersvägen är nog de säkraste ställena. Åtminstone är det där de som har större tur än jag brukar rapportera i från. Och vad det gäller Härfågel minns jag att min mormor sa att den "modede" krig. Trot den som vill.Kram/Anders
SvaraRadera