Än leva de gamla gudar.

Vi hade sista mötet i PRO inför sommaren i dag. Det började med att vi satt tio stycken och stoppade vår aktivitetsfolder i kuvert och adresserade och klistrade igen kuverten. Fyrahundraåttiofem stycken blev det, vi sa att vilken tur att utvecklingen går framåt, adresslappar med klister på, kuverten med en remsa och ta bort och sen bara försluta. Men vadå utveckling, om några år använder vi inte brev över huvudtaget. Gå in på weben och läs, där har du hela programmet uppmanar vi då.
Mötet gick skapligt fort och jag hann få i mig lunch innan nästa aktivitet. Vi skulle sjunga på Gotlands sjukhem med  sånggruppen på eftermiddagen.
När vi kom dit satt de boende uppradade i matsalen och väntade på oss. Rullstolar var utrullade, en del var trötta hela tiden vi sjöng. En som hade varit präst ute i Havdhem fanns med den här gången, han satt vid ett bord i ett hörn och jag tänkte jag skulle gå bort och presentera mig när vi i halvtid fick fika. Men han verkade som att han hade tröttnat på oss och skulle gå till sitt rum. Jag reste mig och hälsade och pratade lite med honom då, visserligen kände han nog inte igen mig. Jag har ju aldrig varit så värst kyrklig.
En del hade anhöriga med sig och det fanns ett par som satt rätt långt fram, hon i rullstol rätt gravt handikappad och han satt bredvid och passade upp henne. Jag tyckte de hade något bekant över sig och när jag gick bort med min kopp så kom han upp och tyckte att vi var bra. Men, spelar du inte golf sa han, javisst Sven och Inga Andersson var det, gamla inbitna golfare. Och när jag sa att vi ska ha PRO-DM på Gotska nästa tisdag så sa han direkt, jag är ju med i PRO, jag ska vara med, hur anmäler man sig. Det är jag som tar emot anmälningarna sa jag, jag ska bara hämta en penna och skriva upp ditt golf-id. Kom tillbaka med pennan och han uppger sina födelsedata, trot om ni vill, han fyller nittiofem år i oktober. Klar i knoppen och med en fysik som inte är sämre än min, ska bli kul och se hur han spelar på tisdag.
Hans hustru Inga har däremot spelat färdigt men jag kommer ännu i håg när jag mötte henne i en match som ingick i vår klubbmatch mot Kronholmen för ett antal år sen. Hon måste ha varit en bra bit över åttio då. Jag slog långt och krokigt när hon slog kort och rakt och på sextonde hålet var jag tvungen att sträcka fram handen och gratulera henne till segern. Vi spelade ut de två sista hålen och jag gjorde par på båda. Så skulle du ha spelat förut sa hon med ett litet försmädligt leende.
Och prästen kom tillbaka och lyssnade på oss när vi sjöng andra halvlek, han var nog bara nödd och tvungen att gå ut ett tag. Vi trivdes och det såg ut som även vår publik tyckte om det de hörde, vi blev på stående fot anmodade att komma tillbaka.