Stenparti.

En fredag som inte direkt går till historien blev det i dag. När jag äntligen får för mig att nu ska jag i väg så börjar snön vräka ner så då får jag sätta mig ner och vänta till lusten går över. Men jag är tvungen att åka och handla kaffe. Så ska jag hitta en fotograf för jag måste förnya mitt körkort. Mina högre behörigheter går ut på eftersommaren så för att inte vara utan körkort måste jag se till att jag får ett med rätt behörighet. Därför  måste jag ha ett kort och COOP-ens fotoautomat är ur funktion.
Kommer till affären och historien håller på att upprepa sig, träffar på en tjej som jag jobbat i hop med och naturligtvis blir vi stående. Sen kommer det en f.d. körkompis så då blir det en del snack med honom. När jag sen äntligen kommer i väg därifrån och till fotoateljen visar det sig att det är lunchstängt.
Hem för att se skidor och sen iväg igen, visar sig att det är drop in för att ta kort till körkort och där sitter vi fem gubbar och jämför behörighet och när det har gått ut. Visar sig att en gubbe har ett körkort som inte är giltigt sen nästan en månad tillbaka och det verkar bara vara jag som fått god tid på mig att förnya. Allihop har vi kommit på att vårt bäst före datum till att köra lastbil med släp har gått ut så alla ska ha ett körkort där vi bara får köra personbil och konstigt nog motorcykel.
När jag åker där i från så kommer jag på att jag ska göra nåt av den där ytterkrukan som blev över när jag planterat om tomaterna. In till Linds för att kolla småkaktusar, och när jag står där hör jag en låt från radioskvalet som jag känner igen. Men det fortsätter med en låt till med samma tjej, det är ju samma skiva jag har liggande ute i bilen och spelar rätt ofta. Det är Carolina Wallin-Péres som var nere och spelade på jazzklubben förra vårsäsongen när jag satt i kassan. Fick skivan av henne med signering och allt, och nu spelar de den här i växthuset. Jo, är den inte bra säger en av tjejerna som jobbar där, ja säger jag med ett glatt leende. Kul.

Knallar hem med mina småkaktusar och fixar till så att jag äntligen fått mitt stenparti, visserligen i liten skala men ändå. Mina fossiler som av olika anledningar jag har kom till slut att få sin plats. Jag vet inte hur mycket sten som jag förflyttat från de gotländska stränderna hit och dit i landet. Har till och med levererat nästan så långt upp man kan komma i riket.