Ljus i mörkret !

Vintern har lagt sig över oss igen, visserligen ljusa soliga dagar men attan så kallt. Nätterna ska vi bara inte tala om. Fick förfrågan om jag kunde ställa upp och hålla i vår premiärtävling på När, Påsksmällen som ska
spelas på påskafton. Hade tänkt att jag skulle låta någon annan ta hand om den men jag får kanske accep-
tera att det är jag som är, någon annan. Nu lär det väl inte bli spelbart till dess, bara fjorton dar.
Ett annat mörker är att vi med bara en vecka kvar till årsmötet fortfarande står utan ordförandekandidat. Fick nej av den jag hade på gång i tisdags, för få lediga timmar i almanackan och det får man ju respektera.

Ljuspunkterna då, jo, det börja låta riktigt bra om våra svåra sånger i Öronfröjd. De som åtminstone jag hade lite svårt att tro att det skulle gå att få fason på. Nu får vi se om vi hinner få till åtminstone en konsert innan våran körledare tar barnledigt.
Och i går kväll gick jag ner till Munken och Jazzklubben trots att jag var trött och med lite stressmage, men jag ville ner och höra Jan Allan spela på sin trumpet tillsammans med fyra unga killar som han skämtsamt sa att dom, även om dom slog ihop sina år ändå inte kom upp i hans ålder. Trodde att dom skulle backa upp honom men det var nästan så att han fick spela andratrumpeten. Jazz i min stil, lite femtiotal över det hela men nyskrivet det mesta, av killarna. En tenorsaxofonist som hade gjort en hel del av låtarna, hans bror på kontrabasen och en batterist som utan åthävor spelade lugnt och stilla. Och så gitarristen som jag visserligen hört förut, han har ersatt Rune Gustavsson på Gullinkonserterna i Sanda kyrka. Men vilken lirare, fingrarna for som lärkvingar över strängarna, märktes att han hade fått influenser av Rune som han spelat mycket med.
Och så då Jan Allan förstås, som en trygg morfarsgestalt mitt i alltihop, då och då med ett några korta ord om små händelseroch episoder när han började spela på femtiotalet. Magiskt !
Köpte med deras, Brothers Two Others, skiva med mig hem och har nu lyssnat igenom den. Jan Allan är med och spelar på två av de tio låtarna. Blir visserligen inte samma stämning när man inte ser dom live, men riktigt skön att bara sätta sig tillbaka i fåtöljen, sluta ögonen och njuta.
Får väl låta bli att sluta ögonen när jag tar med den i bilen på mina utfärder till När, om det nu blir golfväder någon gång framöver.