Leta efter våren ??

Tog med mig syrran ut till broderen i går förmiddags, börjar bli dags att ta en sista flukt på de fågelskydds-områden som det blir besöksförbud på efter mitten av mars. Hade ännu inte varit ute på Storgrunn på Näs så jag tänkte jag skulle passa på när det började se vårligt ut. Visserligen sken solen när jag vaknade på morg-
onen men det var kallt och en bitande vind. Nåväl, hämtade syrran och drog söderut, när vi kom ut var det lagom till lunchen som syrran varit förutseende att ta med ingredienser till. Broderen hade, trots hela gården full av ved svårt att få upp värmen i vårt gamla hem på grund av "massgaisten" från öster.
När jag la fram min plan att åka ut på Näsudden så sa dom, då får du åka själv i den här kölden. Väl ute så kom jag underfund med att det var tur jag har bilen full med förstärkningskläder för varmt var det definitivt inte, eller som vår en gammal granne och kompis sa,"de är ingen åskhitu naj". Pälsar på mig och trampar iväg och har snart fått syn på en ormvråk som sitter i strandkanten ätande på något. När jag går där och håller koll på vråken flyger det upp en fågel framför mig, vårens första sånglärka som, om det var av ren förskräc-
kelse eller på grund av att solen skiner börjar sjunga för mig ! Lyssnar, njuter och går vidare och är snart ute på själva Storgrunn, kallt, förbajat blåsigt och ogästvänligt men när jag nästan kommit runt så lättar det två sånglärkor till framför mig. Och snart får jag även se kontrasten till lärkorna, elva snösparvar på tillfälligt besök här söderut, de håller annars till uppe i fjällen på just snön däruppe.
Kommer tillbaka till bilen och Nisseviken nästa. Där får jag, bara jag klivit ur bilen, se två flockar med starar som drar över viken och sen går ner i vassruggarna mitt ute i viken. Troligen kommit på grund av ljuset men inte räknat med vinter och nu går ner och tar skydd för den bitande vinden.
På vägen "hem" får jag se två fjolårsungar av kungsörn som fått vårkänslor, flyger och jagar varann och är verkliga luftakrobater. De visar upp sig för mig under ett antal minuter innan de drar vidare bort bakom skogen.
Efter en natt i barndomshemmet fick jag med mig broderen på en kort sväng förrän syrran hade vaknat. Lagom vi kommer ner till Nisseviken så hojtar han till, stopp !! Stannar och hinner få se en kort syn av en tofsvipa som trots isande motvind och snöbyar flyger norrut mot ett ställe att så småningom få någonstans att lägga sina ägg och få ungar. Måste vara nåt på gång ändå trots allt.