Ett av mina favoritmål när jag går längs kusten norr om Visby står just nu i lågor och går inte att rädda.
Muramaris brinner, räddningstjänsten fick larmet strax efter sju nu på morgonen.
Muramaris brinner, räddningstjänsten fick larmet strax efter sju nu på morgonen.
Jag går alltid längs med stranden norrut till Bruceboreservatet och på återvägen går jag backen upp på klinten och passerar på stigen mellan huset och klintkanten.
Brukar ibland knalla in i trädgården och den här bilden är tagen 12 november nu i höst. Det är blåregn som hela södersidan är inklädd i.
Jag är glad att jag och mina jobbarkompisar fick en guidning av husets nuvarande ägare när vi för snart tio år sen gjorde en utflykt dit. Samtidigt är det med sorg i sinnet när man vet vilka konstskatter som finns där och troligen aldrig går att återställa igen.
Men hur kan ett STENHUS brinna med en sådan fart!
SvaraRaderaDet var heit övertänt när brandmännen kom dit, sen ligger kalkstensflisen på taket på träbjälkar. Räddningstjänsten spröt heller inget vatten för att om möjligt, något av alla stenskulpturer, en jättesandstensspis och mycket annat skulle bli så lite skadat som möjligt och kanske gå att rädda något.
RaderaTungt är det.
Det är förfärligt tragiskt!
SvaraRaderaVi var också där för några år sedan och blev helt bedårade av ställets skönhet.
Kram, Ingrid
Jo det är trist, men jag hörde igår kväll att statyer och en marmorspis kanske går att rädda, den magnifika sandstensspisen kunde dom inte se så där vet man ju inte.
RaderaAllt annat brännbart är borta/Anders