Juli

Juli
Nicktistlar

söndag 23 september 2012

KM med naturlig dusch

I går skulle vi spela KM i idrottsföreningen på mitt gamla jobb. Jag hade bokat för tolv spelare men när det började närma sig lördag så var det inte mer än sex kvar. En bokade av sig på fredagen så när vi skulle gå ut så var vi bara fem tappra som trotsade det hotande regnet. Och vi var bara två st som var kvalificerade till att spela om titeln. Vi två gick ut i ett begynnande duggregn efter två stycken fyrbollar och den ena var vi ikapp allt på andra hålet, vi spelade bra och fort på två. Vid tredje fick vi slå ut tillsammans med dom och sen gick vi förbi i rask takt och med fortsatt bra spel. När vi kom till sjätte var vi i kapp nästa boll, som släppte förbi oss, men sen började det krångla för oss. Jag hade i min skalle att hål sex till nio spelar jag alltid dåligt, där på Gumbalde. Följden blev att jag spelade dåligt, hjärnspöken ?, och drog även ner min kompis. Nåja, efter en kort fika med varmkorv fortsatte vi ut på tian. Duggregnet kom lite till o från men det var annars bra väder och spelet började bli bra igen. När vi kom till sextonde green och skulle putta öpp-nade sig himmelen och det blev blött, halt och allmänt surt. Vi fick se våra tre kompisar när vi skulle slå ut på nästa hål, dom låg över fyra hål efter oss men stretade på i regnet. När vi sen hade puttat ut på sista hålet, fått på oss torra kläder och lite i magen fick vi ändå vänta en trekvart på dom.
Nu väntar vi bara till det är dags för nästa års KM och hoppas att vi någon gång ska få lite tur med vädret.
Nu har vi spelat KM i både storm och regn, nu är det ta mej tusan dags för solsken och tjugo grader.
Resultatet ? Jo, jag kom på en hedersam andraplats, slagen med två slag av han som var näst sist !

2 kommentarer:

  1. Gillar inte då det är regn allting blir bara halvdant.men vad ska man göra då man är ute på banan

    margareta

    SvaraRadera
  2. Som tur var så blev det inte den blåst dom hade varnat för, och vi hade
    ju inte så mycket kvar, värre var det för vår kamrater/Anders

    SvaraRadera