Till Österland har vi farit

Jag och trettiosju andra sångare från ön har tillbringat fem dagar i vårt östra grannland, närmare bestämt i Helsingfors. Sen hade vi ju en resdag i vardera riktningen så det blev en vecka alltsomallt. Gotlandsbåten i tidig morgonstund sen försöka fördriva tiden i huvudstaden i väntan på att få gå ombord på Vikinglinjens båt Gabriella sen eftermiddag. Jag och tre andra gubbar slogs om det lilla utrymmet i en fyrbäddshytt, med lite gott humör går det ju. Vi skulle ju ändå bara sova där.

Väl framme så blev det att antingen gå med packningen, åka spårvagn eller ta en taxi till hotellet. Jag och ett flertal till gick upp genom stan halvannan kilometer. Väl framme fick vi inga rum förrän senare, så efter att ha fått väskorna inlåsta så utforskade jag och min rumskompis omgivniningarna.

Här sitter rumskompisen Perra på Henrys pub och försöker få kontakt med hemön.

Eftermiddagen blev lång väntan på hotellet för att vi skulle få tillgång till våra rum, så jag gick med bort till Finladiahuset där vi skulle hålla till under veckan för att registrera oss så vi fick ut våra sånghäften och programmet för alltihop. När vi kom tillbaka så satt fortfarande Perra kvar i foajén, till slut fick vi byta rum !

så vi äntligen kunde gå och byta om för kvällens invigning och come togetherparty. Det visar sig att många har hoppat av, många hade tyckt det blev för dyrt, andra fick inte utlovade bidrag. Så i stället för beräknade femtonhundra korister blev vi knappt femhundrafemtio. Att det var dyrt i Finland kan vi skriva under på, de vinglas som var uppslagna till snittarna som vi åt efter invigningskonserten fick vi betala själva till det, som vi tyckte, det inhumana priset av en Euro för ett halvt glas. Följden blev att antingen hade serveringspersonalen en glad aftton senare, eller blev det uthällt. Hade också med sig det att när vi hade avslutningsfesten efter finalkonserten på lördagen var det många som gick i kring med egna vattenflaskor med diverse suspekt färg på vattnet.

Torsdagen inleddes med regn, så paraplyet var bra att ha när vi gick till dagens övningar. Först övning på det gemensamma programmet dryga timmen sen workshop med en kille från Litauen som ledare. Han ledde oss i en tidig morgon på bondgården där vi fick sjunga olika mer eller mindre musikaliska djurläten, går ej att beskriva närmare, måste ses och höras. Skitkul hade vi i allafall. Lunch och lunchkonserter och därefter en

Estnisk dirigent som försökte sätta oss in i den estniska körtraditionen. Sen var det dags för att sjunga gemensamt igen före kvällsmaten. Efter middagsbuffén så skulle jag ta mig till en konsertlokal där tre körer skulle ha kvällskonsert. Massor med folk på stan eftersom det samtidigt pågick nån sorts kulturfest, varmt och skönt var det och jag villade bort mig bland alla andra och hittade inte lokalen där dom höll till. Gick i stället till Domkyrkan för att sitta över en fyra timmar lång konsert med sex olika körer från i tur och ordning Grönland, Sverige, Litauen, Island, Färöarna och till slut Litauen igen. Trodde det skulle bli jobbigt att sitta still så länge men inga större problem. Folk kom och gick under tiden, men vi var några som satt ut hela tiden, tror vi var sju gotlänningar som satt hela tiden. Som avslutning på kvällen fick det bli en pilsner i ett av de tillfälliga uppsatta ölpaviljongerna. Dom hade något försök att göra världens längsta dominobrickläggning, gick över hela innerstan en rad med vita stenblock som skulle ramla via dominoeffekten.

Här syns resterna efter Dominospelet på Senatstorget framför domkyrkan

Fredagen hade vi egna konserter så efter den gemensamma övningen blev det repetion av det egna programmet och uppställning på scenen. Lunchbuffé och kort promenad till Kristuskyrkan där vi tränade uppställning och insatser tills det var dags för vårt mera kyrkliga program, ganska fullsatt kyrka och vi fick bara beröm av den kunniga publiken efteråt. Eftermiddagen gick med även då gemensam övning och på kvällen startade vi konserten i Finlandiahuset, helt nytt profant program och vi såg många som såg ut att gilla oss. Vi gjorde bra ifrån oss trots, eller tack vare kanske, att det satt många av dom stora dirigenterna i publiken. Två andra körer sjöng efter oss och den sista var den från Helsingfors, Kampi Laula som leddes av han som var den konstnärliga ledaren för hela festivalen. Riktigt bra konsert tvärs igenom.

Lördag var det dags för finaldag, vi började på förmiddagen med att sjunga på trappan till domkyrkan.

Så här såg det ut när jag kom dit , fortfarande inte så många uppställda.

Efter konserten, som jag av naturliga skäl inte har några bilder på så blev det mycket spontansång.

Här står den grönländska kören och sjunger, dock inte iklädda sina underbara dräkter.

Därefter var vi lediga inför kvällens finalkonsert, vi travade ner mot hamnen och fisktorget med alla stånd där man kunde äta sig mätt med både ögon och mun. Den gamla saluhallen är ännu i bruk så naturligtvis blev det ett besök även där och där fick det bli lite goda fiskrätter.

Här är den magnifika framsidan av saluhallen, och bortanför ligger torget med domkyrkan i bakgrunden.

Kvällen konsert blev lite avslagen tyckte jag, dom hade tagit bort en del i programmet, bl.a. flera av de hymner som följt med från starten i Riga 1995. Tydligen inte bara jag som tyckte det, när allt var klart med flagg- och standaröverlämning så hoppade, till mångas förtjusning den lettiske dirigenten upp och ledde oss i den absolut första hymnen Put vejni som sjöngs då i Riga. Kommer troligen att sjungas vid ett flertal gånger nästa gång eftersom nästa festival kommer att äga rum just i Riga 2015.
Efter avslutningsbuffén blev det spontansång där främst vi gotlänningar och den färöiske kören sjöng mer eller mindre i kapp med varandra i bland avlösta av de grönländsa sångarna. Efter att den färöiske dirigenten som varit med sen starten av kören i slutet av sextitalet, ledde nästan alla i en dans som han sjöng före och alla sjöng omkvädet upplöstes festen. Då hade han nog bara sjungit o dansat c:a tjugofem verser av som dom sa tvåhundra verser långa dansvisan.
Kvällen och natten fortsatte sen med skvättömning på flera rum på hotellet och efter några timmars sömn var det dags att gå i kyrkan igen. Vi hade blivit inbjudna att sjunga i Svenska kyrkan vars präst för bara ett halvår sen flyttade från Stenkyrka,. Eftersom vi hade femton med från den kyrkokören där så var det ett kärt återseende. Men en mycket lång predikan gjorde att det drog ut på tiden, en och en halv timme innan vi blev bjudna på kyrkkaffe. Då bullades det upp desto mer, pasta och piroger avslutades med fruktpaj, vaniljkräm och kaffe. Allt fixat av prästfrun som trots att hon hade mestadelen av sina tio barn omkring sig ändå hann med att göra en hel del.
Därefter skulle jag och Perra besöka Bergskyrkan, men när vi kom dit så stängde dom för ett barndop så vi hämtade våra väskor på hotellet och begav oss så sakteliga iväg mot Vikingterminalen. Eftersom det var varmt och soligt så var vi tvungna och besöka en del oaser på vår vandring för att släcka den värsta törsten.
På väg ner så passade vi på att försöka komma in i den ryskortodoxa kyrkan som ligger nere vid hamnen på sin kulle.

Men tyvärr, jag kom inte in den här gången heller, var bara öppet vid förrättningar och det hade varit

en vid tiotiden och nästa var precis efter att vår båt hade lagt ut. Få väl bli en annan gång för är den

lika pampig inne som den är utifrån så kan det vara värt en resa till.

Efter att åter en natt ha kamperat ihop fyra äldre gentlemen i en trång hytt så anlände vi till Stockholm och småruggit väder. Vi hade ju bara en dag med lite regn, annars var det shorts och sandaler som gällde i Finland. Men färden med den lilla färjan hem till Gotland var rätt lugn ändå, vi hade medvind så det var inte så mycket sjögång. En jätterolig resa med ett glatt gäng var slut i går kväll, hoppas nu det blir nåt av med de planerade konserterna här hemma i höst, och att vi kan få ihop ett lika glatt gäng om tre år trots att vi alla blivit tre år äldre.