Tillbakatankar

I veckan fick jag se dödsannonsen om Olle H i Hemse. Började tänka tillbaka och kom underfund att jag har han att tacka för rätt mycket. Det var bland annat han som fick mig att börja sjunga i kyrkokören därute,
jag kommer i håg att de två första gångerna satt jag och brummade i basen. Sen kom dom underfund att det var tenor jag skulle sjunga. Hade gamla apotekar´n som tenorkompis men han var för det mesta inte där utan jag fick sitta och försöka göra mitt bästa i min ensamhet. Många gånger som jag gick hemåt och hade mina funderingar på vad jag egentligen höll på med. Men så kom övningskvällen och jag knallade dit ändå.
Måste vara uppemot fyrtio år sen och ännu håller jag på, och lika roligt är det.
Det var även Olle som ringde en kväll och undrade om jag inte, när jag nu ändå sjöng i kören, kunde vara med i kyrkofullmäktige. Och med repliken "för du är väl socialdemokrat för faen" lyckades övertala mig.
Han gjorde även så att jag fick upp känslan för Gotska sandön. Vi fick erbjudande och åka med när han ledde en studiecirkel om ön. Vi behövde inte gå cirkeln utan kunde åka med ändå. Mycket roliga dagar som började med regn och dimma men slöt med solsken och värme. Olle var en utmärkt berättare och var full-proppad med kunskap om Sandön. Glömmer heller aldrig hans kärva humor, då han och en annan kille stod näst sista dan och grillade det lamm vi hade släpat med oss, nere  på stranden. Varmt var det i luften men kallt i vattnet eftersom det var på försommaren. Men med orden, "jag har haft tre infarkter så jag ska i en gång till" och därefter störtade ut och doppade sig för tredje gången.
Har varit ute ett par gånger sen dess därute men riktigt som den första gången blir det inte igen. En av
mina största naturupplevelser någonsin var när vi i tät dimma hade gått ner längs nordöstra sidan. Precis när vi rundar Kyrkudden spricker det upp, och hela Franska bukten ligger där med sin sandstrand i strålande solsken och inte en människa så långt ögat når.
På senare tid har jag inte sett eller hört så mycket av Olle och hans Sigrid, har stött på dom nån gång då
och då och hälsat, växlat några ord och sen skilts igen. Har förstått att han, med ålderns rätt, varit lite skröplig.Och nu har han gått till en annan värld.