Blev en riktigt trevlig kvällsstund i Västerhejde kyrka. Prästen Jakob Tronêt hade bjudit in våran liten Karin
för en intevju om sitt liv. Vi i kören fick agera husband och sjöng ett antal sånger som pausunderhållning. En nästan fullsatt kyrka med många av Karins korister i Wethakören som hon vickade i för nåt år sen. Gick ganska skapligt, nån miss hit och dit blir det ju, en insats som inte kommer riktigt rätt men det är ju bara vi
själva som märker troligen. Vi avslutade med Godnattvisan ur Hasse o Tages Animalen och där vi tågade sjungande hand i hand ut ur kyrkan och bildade häck utanför, fortfarande nynnande, när åhörarna kom ut.
Kyrkvärden som delade ut en ros till var och en blev nästan förtvivlad när några av oss blev utan ros, det kom några till som hade varit tveksamma om dom kunde medverka. Vi blev nästan två tredjedelar av kören som deltog, för nån dag sen såg det ut som att manstämmorna skulle bli fler än damerna.
Var också riktigt roligt att höra Karin berätta om sig själv på sitt spontana sätt. Extra roligt var det ju att pappa var med och sjöng i kören, han gör inhopp ibland när vi har våra framträdande. Som gammal kantor så har han inget problem med att öva in sin basstämma och när det kniper hjälper han också oss tenorer. Även Karin dotter var med och sjöng med oss med sin klara röst, hon är troligen med mamma när hon sitter och tränar på sångerna. Texten sitter hur bra som helst för henne, till mormors förtjusning, hon satt nere i en av kyrbänkarna hon med. Så Jakob var inne på att det verkligen var en familjesammankomst.
Västerhejde kyrka; trappgaveln var ju fint, men hur såg tornet ut innan 18-talet
SvaraRaderaÅr 1856 byggde dom om tornet och då var det en arkitekt som kom på iden med trappgavel. Före det var det ett vanligt spetsigt torn som de flesta andr kyrkorna här på ön. Kommer inte ihåg varför dom var tvungna att bygga om tornet, om det var pga brand eller som jag tror jag hört att det var på väg att rasa av ålderskäl och dålig omvårdnad.
SvaraRadera