Fågelskådande

Hade planerat att vika tisdagens senare delar för att åka och titta och lyssna på fåglar. Kom på att det kunde
kanske vara kul med lite sällskap så strax innan jag skulle iväg så slog jag en signal till syrran. Jodå, fick hon bara ta en macka så kunde hon hänga med. Färden gick norrut och började med att kolla av en strand där det brukar rasta gulärlor, åtminstone tre stycken fick vi se. När vi kom fram till dammen där det skulle finnas ett pungmesbo så visade två stycken Brun kärrhökshanar upp sig och där honorna förmodligen låg och ruvade på bobalen. Med lite hjälp fick vi även syn på pungmesboet.

Nu började vi bli lite sugna i magen så efter en massa stängda korvkiosker och andra ställen landade vi på Konsum i Slite. Fanns inget färdigt i baugettväg eller landgångar så det blev impovisation, när vi kom fram mot kassan hittade vi de färdiga men då var det för sent. Improviserad middag vid lotsutkiken med så gott som hela Gotlands skärgård i fonden är inte dumt.

Färden gick vidare mot nästa fågelsjö, där vi träffade på lillsyrrans grannar på väg därifrån. De rapporterade att de bara sett en Ägretthäger som lämnat sjön så dom fick vi nog inte se. Upp i tornet och spana av den nästan igenväxta sjön. Änder, tranor, hägrar och skräntärnor fanns det gott om. Plöstligt dyker det upp en helvit häger bland de andra, där är ju Ägretten i alla fall. Den visar upp sig ett tag för att sen krypa lägre ner men visar sig efter ytterligare en timme ungefär. Något kyligt i tornet men en fantastisk kväll ändå med de fåglar jag nänmde, och med en spelande beckasin vid sidan om, skogen bakom oss full av sjungande tal-, kol- och rödvingetrastar,bofinkar och lövsångare hänger på i konserten. Rörsångare och sävsparvar i videbuskarna och järnsparv som kvittrar.

När skymningen nästan lagt sig så blev det en färd ner till Agbod där syrran aldrig varit. Ett av öns mest svårtillgängliga men i mitt tycke bland dom finaste och ursprungligaste. Åtta små stugor varav, som det ver-kar, bara två används till övernattning av döma efter fönstergluggar och skorstenar, och en av dom visade sig vara en båtbod. Alla inhägnade med en trodertun.

Sista anhalten blev rakt ner i Lina myr där det finns ett litet reservat långt ner. Körde rakt ner med en allt mer undrande syster som ju inte såg så mycket i det tilltagande mörkret. Kommer ner,vänder bilen och kliver ur till ett nästan öronbedövande spel av Näktergalningar. Troligen minst fem stycken satt det där i den tidiga natten och sjöng. Några Enkelbeckasiner och Tofsvipor spelade men ingen knarrande Kornknarr och ingen spelande Vaktel. Får väl bli en resa till ut där nån sen kväll när dom kommit i gång.

Fram emot elva släppte jag av en något frusen syrra som kanske snart skaffar sig en egen kikare trött på en bror som antingen ska låna handkikarn eller mer eller mindre knuffar bort henne från tuben när jag fått sett
något intressant i den lilla. För jag tror inte hon fick för mycket i går kväll så hon tappar lusten.