Äntligen har våra blivande Afganistansoldater lämnat ön och därmed Tofta skjutfält. Blev en lång förmiddag där med mycket sol men isiga vindar. Minus sju grader läste jag av på termometern att det varit under natten. Det märktes när jag kom ut på dom öppna vidderna därute att det ännu var kyligt, och nere vid
Blåhäll, det gamla fiskeläget, var det bara att pälsa på sig.
Övat har dom gjort ordentligt därute verkade det som, till och med så att det fanns spår efter gräsbränder på flera ställen. Men det ska väl vara så realistiskt som möjligt. Växtlighet och djurliv verkar inte heller ta någon skada av att det ser ut som det slagfält som det varit. Så har det ju övats därute i åtskilliga år sen tidigare.
Jag fick dra mig bort i från havet men det började blåsa mer så även om det var molnfritt så var det fort-
farande kyligt. Fick dock se lite nya fågelarter för året, det verkar som flyttarna går mer efter ljuset än efter värmen. Men ännu fans det kvar en varfågel som egentligen skulle varit på väg längre norrut. Det är väl i och försig en sån som inte flyttar så långt på vintern så den går mer efter tillgång på föda.
Där det är lä och soligt har ändå naturen bråttom, som dom
här syrenerna som snart slår ut bladen och därefter börjar
blomma om nån månad.
När jag sen så småningom kom hem så märkte jag kontrasterna på lä och lovart, och på sol och skuggsida. Tog tidningen och satte mig på balkongen, efter en stund så brände det på knäna
så in och leta tag på shorts, ut igen och efter en stund så åkte tröja av med. Så där satt jag och mådde riktigt gott i min brassestol. Tur jag inte somnade för då hade jag väl inte sovit
nåt i natt med en solröd hud.
Plus trettiotvå grader är det därute nu, alltså en skillnad på
nästan fyrtio grader sen i natt.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar