Juli

Juli
Nicktistlar

fredag 23 mars 2018

Det blev en dag på stranden.

  Kom som vanligt sent hem från Rummelrajövning i går kväll. Var dock nere i tid vid tandläkaren i morse. Undersökning med påföljd att jag får göra ett återbesök, en gammal lagning som behöver fixas till. Vad som är mer oroande är att det är nåt knas med en brygga jag har. Har känt att det är nåt galet med en av fästtänderna men enl. tandläkaren kanske inte så farligt. De tog en röntgen på roten och sen ska de se på tanden när jag gör återbesöket.

  Tyckte sen att det var alldeles utmärkt dag för en utflykt, ringde till brodern men han var förkyld så han avstod. Kom på att syrran nog var vaken och kanske ville hänga på. Hon accepterade bara hon fick lite tid att fixa en matsäck och få på sig kläder. Vi ställde kursen över Stenkumla, Eskelhem och på slingrig väg kom vi fram norr om Paviken. Vid nerfarten till golfbanan stod en skådare med tubkikare, Han hade en pilgrimsfalk i tuben som satt på isen och åt. Tog knappt fem minuter så var vi sex skådare på plats och tittade på pillen. Gott om gäss var det även, grå-, säd-, och vitkindad gås. Två tranor stod en bit bort och tog igen sig efter flytten söderifrån.

  Syrran och och jag fortsatte söderut, en sväng ner över hamnen i Klinte gav inte mycket. Det blev Ekstakusten i stället där vi snart fick se årets första sånglärkor och tofsvipor. Fortsatte sen söderut och jag tänkte Näsudden innan jag kom på att efter femtonde mars är det tillträdesförbud på alla fågelreservaten. Svängde därför ner till Petesviken i stället. Blev en skön kafferast på en upp och nervänd flatäska i solen.
  Här är de två bodarna som står där nere  vid Petesvik. Den som står längst bort med de stora takutskjuten ser ju litet märklig ut. Men vad jag hört så har de hängt näten på tork under taken, praktiskt, javisst.

  Sen fick vi för oss att vi nog kunde komma ut på ett av skären som ligger väster ut tack vare att det är sånt lågvatten. Eftersom vi hade gott om tid och vädret var toppen, sol och nästan stilla. Vi kunde dock inte ta oss ut men fortsatte ut till den gamla stenboden som är den enda som är kvar ute vid Nöork. En badtermometer som hängde i dörren visade elva plusgrader i solen. Här ute fiskade hablingarna strömming i stora mängder förr. Nu är nog användningen mest till sommarstuga.


  På tillbakavägen passerade vi den här gamla grindstolpen, lägg märke till att grindhakarna ännu sitter kvar, rostiga av allt saltvatten som piskat upp. Annar är det knappt skönjbart att det vart en gammal tun där.

  Naturligtvis drog vi i väg till Nisseviken också, tranor, tofsvipor, strandskator och en ensam större strandpipare. Och en stor flock starar på Snabben, så nu kan jag börja räkna "staräurar". Därefter var det raka spåret till broder och svägerska för kaffe med nybakta kakor. Och ett antal omgångar av olika kortspel så klockan blev sent i kväll med.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar