Augusti

Augusti
Storgrunn, Näsudden

tisdag 6 februari 2018

Ett x till på min lista.

  Tog en stadig virre på tidig kvällstid i dag, tyckte att jag var värd det. Finns en liten tradition bland fågelskådare att när dom får ringa in ett nytt kryss, alltså en art dom aldrig sett förut. Då ska man ta en whisky, gärna av ett finare märke. För min del blev det en Tullamore.

   En skådare ute i Östergarn hade gått och skrotat vid Katthammarsvik i söndags och fått sett en fågel som han blev misstänksam på. Han konstaterade snart att det var en Svarthalsad dopping, den andra som varit synlig på ön. Den först blev upptäckt nittonhundrasextiofyra så det är ett tag sen. Alltså inte många skådare som sett den här på ön tidigare. Naturligtvis blev det uppståndelse med folk som drog sig mot Östergarn på sena eftermiddag i söndags. Jag visste inget förrän  strax förrän det var dags att hämta upp mina systrar till för att åka på revy.

  Nåja, det blev måndag och jag tänkte, den är nog fasiken kvar därute och då är det säkert flera skådare som inte kunde på söndagen. Då kan vi hjälpa varandra att hitta den i vågskvalpet. Åkte alltså ut och när jag så småningom kom fram så fanns det inte en människa där på plats. Nejhej, då har den väl dragit vidare ändå tänkte jag. Men jag stod där i snålblåsten och spanade ett bra tag, gott om fågel var det men jag hittade inte den här rackarn. Efter en stund så drog jag vidare därute mot Herrvik och så småningom Sysne på en väg som jag definitivt inte skulle ha kört om det inte var så att det var spår i snön efter en bil. Den vägen är skaplig att köra på sommaren men nu var det helt plöstligt ordentligt med vatten. Jag tvekade lite men jag hade c:a en kilometer kvar och två att köra tillbaka och sen runt. Ah, den andra bilen hade ju klarat det så det var bara att köra igenom. Hade jag öppnat dörren så vete tusan om jag inte fått vatten i bilen. Men det gick bra, det var bara fyra, fem meter. Körde ett tag till och helt plöstligt hade bilen innan kört ner mot sjön, jag förstod det när jag fick se att det var vatten rakt fram. Hängde på i spåren och precis innan vi kom tillbaka på den ursprungliga vägen så var det ett tio till femton meter långt vattenhål. Fan, jag kan ju inte fega ur nu utan i med tvåan och forcerade den pölen också.

  Då hade jag inte mer än ett par hundra meter till "stora" vägen mellan Sysne och Herrvik. Körde runt ut på Sysneudd och sen styrde jag inte så lite besviken hemåt. Började sitta och fundera på att det finns ett antal skådare därute som har bilar som är betydligt högre frigång än vad min lilla Polo har. Troligtvis var det en sån som kört där innan.

  Nåja kom hem och tittade i Artportalen där vi rapporterar fåglarna, blev ännu mer besviken. Då hade en gubbe varit och sett fågeln vid åttatiden och ett helt gäng efter klockan halv ett. Bara det att de stod på en helt annan plats, tre-, fyrahundra meter från där jag var mellan tio och elva. Tji fick jag, och troligen var det han som var där vid åttatiden som jag spårade, han har en lite större bil typ van med bra frigång.

  Och idag var det styrelsemöte på förmiddagen. Var och handlade efter, och i dag fanns det kvar matlådor, det blev torskfile, mums. Kom hem med handeln och innan jag satte i mig matlådan så ringde jag syrran och fråga om hon skulle åka med ut. Nja, jag håller på och bakar och det tar nog ännu en trekvart. Sen ringde hon efter en halvtimme och sa att det blev nog ännu senare så hon kom inte med. Jag tänkte att jag åker ändå
så iväg med riktning Östergarn för andra dagen.

  Kom ut och hittade stället där de stått dan innan, gick där och spanade med min handkikare och såg inget. Men sen när jag nästan gett upp fick jag syn på nåt, det måste vara den tänkte jag och gick tillbaka till bilen. Där har jag en gammal tub utan stativ som är svårt att håll stadigt på frihand. Tog stöd på en staketstolpe, och visst där var han, Tjoho ! Kom underfund med att om jag ställer bilen därborta då kan jag sitta i bilen och få stöd. Kan skåda i sittande ställning och betydligt varmare, jag konstaterar att nu kan jag köra runt och ta mig till platsen där jag stod i går. Där är den ju helt nära, så jag kör runt och när jag kommer dit ser jag två stycken ! Men Va F-n ! Har jag verkligen sett fel, det kan ju bara vara en, men när jag får upp handjagaren så är det två unga Salskrakar som jag ser. Och snart får jag syn på den Svarthalsade igen.
Så, skål tamefan !

2 kommentarer:

  1. Grattis till fyndet och krysset!
    Skål!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack ! Nu har jag bara tio kvar till Club 300. Men det
      blir svårare och svårare.
      Kram, Anders

      Radera