Skjutfältet.

Skjutfältet.
Spåtistel

måndag 19 juni 2017

Måndag med turister.

Nu börjar dom dyka upp, turisterna och sommargotlänningarna. Jag var i väg och handlade, brukar passa på, på måndagarna för då är det inte så mycket folk. Men i dag var det fullt av folk, det gäller att gå ner i varv för många springer i vägen för en, de vet inte riktigt var grejorna finns så det blir lite som yra höns. Och så ska det då funderas, ska vi ha det eller ska vi ha det. Stötte på en bekant som sa att han  hade varit på systemet och där var det lika tjockt.
Nåja jag fick tag på det jag skulle ha och passade på att köpa med mig hem en lunchlåda så att jag slapp stå vid spisen då i alla fall. Ingen höjdare direkt, fylld falukorv med potatismos, men det mättar.
Sen blev det balkongen med en bok, läser lite, in och skjöljer av sig lite svett, sover en stund, varmt som attan där i solen. Tar en paus och ställer in bilen i garaget efter jag varit förbi systemet och kollat, inte alls mycket folk så det går fort. Måste ju åtminstone ha något hemma nu till midsommar. Men kom på att jag glömde snapsen till färskpäraroch sillen.
Ner över Norderstrand och Snäck och så ner på hamnen, två kryssningsbåtar låg inne. Silja som kan gå till kaj och så en stor rackare på redden där dom läktrade in passagerarna med barkassar.

Hem för en ny stund på balkongen, gutt. Fixade lite käk innan det var dags att åka upp på kolonilotten och vattna. Mycket bärande blir det från vattenposten, och när man går runt och ser så blir det att man tänker, den måste ha vatten och den, och den,"naj nu får jag cykla hem annars får jag gå här och bära"
Pratade med grannarna runtomkring som också bar vatten, det blir ju så att man träffs där fram mot åttatiden på kvällarna. Ser rätt bra ut däruppe ändå trots torkan, Midsommaren är räddad.

Potatisen längst bort blommar så där ryker någon planta i helgen.

Och jordgubbar ska det väl bli nån också, bara fåglarna inte tar dom trots nätet.

Och den här Clematisen såg ut att inte klara köldknäppar
och sen torka på det. Men, men.

Och syrrans stenparti som ni kan se på bilden högst upp är lite maffigare
än mitt lilla stenparti på balkongen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar