En dag kvar.

Nu är det söndagen kvar, och på måndag den tjugoandra har vi den kortaste dagen och följdaktligen den längsta natten. Sen vänder det, märks väl inte så mycket de första fjorton dagarna men sen brukar ju det gå snabbare och snabbare. Jag kan inte läsa tidningen vid frukostbordet förrän fram mot halv nio nu och på nåt konstigt vis känns det motigt att tända lampor. Ligger kvar i sängen och läser innan jag går upp och fortsätter vid ett fladdrande stearinljus samtidigt som frukosten ätes.
Det blir dåligt med motionen nu, ingen golf på länge har det blivit och inte är det nåt jag direkt längtar efter heller. Blir mest idrottande framför teven, men i dag blev det en ordentlig runda ner på stan. Slank in på en fotoutställning på Öster som hastigast, pratade en stund med fotografen. Många fina bilder är det och passa på om ni har möjlighet, hon är där åtminstone fram till nyår.
Fortsatte ner genom stan till Stora torget, förbi bodarna där de har julmarknad och gick sen S:t Hans-gatan med sikte på att springa till mig en kopp vid lillsyrran. Tji fick jag, hon var inte hemma, det kan ju bli så när man inte annonserar sin ankomst och kaffetörst. Blev lite handel och sen hem men inte satte jag på nåt kaffe då inte. Så nu sitter jag här och funderar på om jag ska ta en kopp för att slippa en molande huvudvärk i morgonbitti pga koffeinbristen. Eller också sätter jag på en kopp och..... äh !
Jag brukar ju inte ha några problem med sömnen oavsett hur sent jag fikar.
Och jag har ju en tegelsten bredvid sängen så då får jag väl ta den och läsa tills jag tappar den.

Så här såg det ut i Furulundsskogen för exakt två år sen, lite skillnad mot i dag.