Körövning utan sång.

Var relativt pigg när jag slog upp ögonen i går morse. Kändes bra för att spela golf, ingen förkylning, ingen skallebank bara en liten mörk bula i pannan. Fd ordföringens hustru, fd sjuksyrra, sa att det kunde ha varit en lättare hjärnskakning men eftersom jag inte hade någon minneslucka var det inget farligt.
Vi fick inte spela med de bägge Hassarna som det var tänkt, i stället hade de parat ihop oss med vår kassör i PRO och hans sambo. De hade aldrig spelat tävling tidigare och hade väl lite nerver utanpå till att börja med. Min partner och jag spelade bra de två första hålen men sen strulade vi till det i två hål och sen var det bra spel fram till green men sen funkade inte närspel och puttar. Ett över par hela vägen utom ett hål där vi fick en dubbelbogey igen. Resultatet 3,2 över par och en placering en bit ner i fältet. Våra medspelare placerade sig på den nedre hälften i sin klass men tyckte dom hade haft en himla bra dag med trevligt sällskap i bollen. Vi övertalade dem att vara med på de här öppna veterandagarna och det verkade som att de kommer med.

På kvällen var det dags för första mötet med vår vikarierande körledare i Öronfröjd. Vi sjöng för henne som välkomnande, men sen blev det inte något mer sjungande. Hon presenterade sig och sina funderingar om sången och musikens påverkan av yttre och inre funktioner. Vi hade tonövningar och vi vävde band av toner och garn. Vi fick prova på en del andra grejer som hon hade i sin välfyllda kasse, bl.a. en stämgaffel som var upp emot en meter lång med ett lågt brummande men ändå med övertoner. Nu har vi sommaren framför oss att smälta intrycken, men jag ser redan fram emot en spännande höst.